Jag måste låta sjukt mesig
Men jag saknar redan min pojkvän som åkte till Österrike i morse, för ett projekt med skolan. Ni förstår nog inte min feeling men det känns galet empty. Efter att ha umgåtts i dagar och nätter 24/7 i 5 månader från igår 6:april så måste ni förstå att det känns ensamt. Jag förstår ni som har långdistans-förhållanden ni klarar av det GALANT, men jag som umgås med min pojkvän nästan för mycket känner bara att det känns helt fel. Var finns det jag brukar känna?
Närheten finns inte här? Det blir psykiskt istället. Man är van med närheten från en annan individ men den närheten är helt försvunnen for a while och det känns inte som det ska, då man är bortskämd annars med att ALLTID ha sin älskade bredvid sig eller åtminstone i närheten.
Vi har snart varit tillsammans i 6 månader (6:e maj) Matchande va? ;) Allting känns bra och bättre och bättre för varje dag som går. Emellanåt kan man känna att allt bara känns som KAOS men egentligen har man det FÖR JÄVLA BRA för att vara sant om man tittar omkring sig så har faktiskt andra människor inte det bättre. Jag har honom och han har mig, vad mer kan man begära utav varandra när man redan lärt sig älska?
Jag är stolt över att min pojkvän är med på det här projektet, jag är glad att han stabiliserar sitt liv med att sköta sin skolgång. Jag kanske låter som en mamma till min egna pojkvän, men jag är äldre och vet bättre. Han gör helt rätt med att åka dit. Oavsett om saknaden är stor från bådas sidor, så vet jag ändå att jag kommer att träffa han igen på SÖNDAG. Inte så att jag aldrig ser honom mer, för det kommer jag att göra.
Jag älskar dig min käraste älskling, hoppas att du läser det här ♥ / One love from your babygirl!
Närheten finns inte här? Det blir psykiskt istället. Man är van med närheten från en annan individ men den närheten är helt försvunnen for a while och det känns inte som det ska, då man är bortskämd annars med att ALLTID ha sin älskade bredvid sig eller åtminstone i närheten.
Vi har snart varit tillsammans i 6 månader (6:e maj) Matchande va? ;) Allting känns bra och bättre och bättre för varje dag som går. Emellanåt kan man känna att allt bara känns som KAOS men egentligen har man det FÖR JÄVLA BRA för att vara sant om man tittar omkring sig så har faktiskt andra människor inte det bättre. Jag har honom och han har mig, vad mer kan man begära utav varandra när man redan lärt sig älska?
Jag är stolt över att min pojkvän är med på det här projektet, jag är glad att han stabiliserar sitt liv med att sköta sin skolgång. Jag kanske låter som en mamma till min egna pojkvän, men jag är äldre och vet bättre. Han gör helt rätt med att åka dit. Oavsett om saknaden är stor från bådas sidor, så vet jag ändå att jag kommer att träffa han igen på SÖNDAG. Inte så att jag aldrig ser honom mer, för det kommer jag att göra.
Jag älskar dig min käraste älskling, hoppas att du läser det här ♥ / One love from your babygirl!
Kommentarer
Trackback
